Historik

Vår historia

LC Mariehamn grundades 1955 som första Lionsklubb på Åland. Genast kristalliserade sig klubbens speciella traditioner som grundas dels på glad samvaro, dels på aktiviteter i ordagrann bemärkelse, dvs. medlemmarna gör personliga praktiska insatser.
Det har varit en hederssak att alla insamlade medel skall användas för insamlingens ändamål, med minimala eller inga kostnader för arrangemanget.

Under de första 13 åren var klubben enda Lionsklubb på Åland tills på Mariehamnsklubbens initiativ klubben i Kvarnbo grundades 1968.

Under de mer än 60 år klubben funnits till har aktiviteterna självfallet varit många. Bland traditionella årligen återkommande sådana finns fortfarande loppmarknaden den 1 maj, nu ett traditionellt inslag i 1 maj-firandet, och Slemmerntippningen varje vinter. En senare tillkommen ny årligen återkommande aktivitet är medverkan då stadens julfirande börjar.

Genom åren minns man också många engångsaktiviteter, stora och små. Bland de större märks medverkan i två riksomfattande ”Röda fjädern”-insamlingar. I den första av dem, till förmån för bekämpning av cancersjukdomar, blev LC Mariehamn bäst i landet. Som följd av detta kunde klubben skänka till Ålands centralsjukhus Ålands första mammografiapparat, en röntgenapparat för tidig diagnos av bröstcancer. En annan stor insamlingsaktivitet gjordes efter ett vulkanbrott på Island, då staden Vestmannaeyjar blev svårt skadad. Vid dessa insamlingar har allmänheten på Åland alltid visat Lions sitt stora förtroende, vilket vi vill tro beror på att man vet att de insamlade pengarna kommer fram till målet.
I många år ordnade klubben en lådbilstävling i Stadshusbacken i Mariehamn som var mycket populär. Den tilltagande trafiken omöjliggjorde dock en fortsättning.
Men många mindre aktiviteter har också svetsat samman skaran. Från tidigare år minns man hur klubbens medlemmar mangrant ställde upp och målade ett hus som ägdes av två äldre damer. En annan aktivitet var en äppelinsamling, där klubben fick en trädgårdsägares tillstånd att plocka äpplen. De plockade äpplena packades in och fraktades gratis med Finnairs flyg till Helsingfors för utdelning till barnhem i huvudstaden.

Klubben har speciellt haft ungdomen i åtanke, både de duktiga och de som kommit på sned i samhället. Man ger stipendier varje vår till elever i landskapets olika skolor, och sedan början av 1990-talet bekostar klubben varje år en utlandsvistelse för en eller två åländska ungdomar. Under de senaste åren har uppmärksamheten riktats mot att förebygga alkohol- och narkotikaproblem bland ungdomen, här i samarbete med andra organisationer med samma målsättning.
Till detta kommer de hundratals bidrag till enskilda familjer och personer med olika slags svårigheter som inte skyddas av social- och hälsovårdens paraply.

Samvaron i klubben är den belöning medlemmarna får för sitt arbete. Klubben samlas till möte en gång i månaden då man äter en måltid tillsammans. Det hör till saken att man sjunger några sånger, också urvalet av sångerna följer en tradition. Man vill också ta med familjerna i gemenskapen. Varje sommar samlas man med barn och blomma hos den avgående presidenten och är tillsammans en dag i naturens sköte. Ibland gör klubben tillsammans med fruar, ”ladies”, en resa med speciellt mål, till exempel en teaterföreställning i Stockholm. Utflykter med svampplockning eller besök vid åländska sevärdheter har också förekommit. Decembermötet brukar avslutas med en samvaro dit också ladies inbjuds.

Medlemsantalet har under åren vuxit från en handfull till nuvarande över 50. Klubben är en av landets största, men medlemmarna trivs med varandra och förslag att dela klubben har inte fått understöd. Att medlemmarna trivs i sin klubb visas också av att flera deltagit i samtliga möten i flera decennier.